|
Min julafton började med att slå in det sista paketet. Att vara ute i sista sekund är standard i min familj.
Sen dukades bordet för nio personer. Jag pyntade lite med granris och kottar också. Tyckte det blev fint!
När huset var i ordning och släkten snart skulle knacka på dörren gick jag och bytte om. Det fick bli min krämfärgade klänning från H&M pimpad med ett matchande spetsband och ett rött sidenband!
Sen var det bara att smyga, för ja på julafton smyger man av förväntan, runt i huset och ta in allt fint och juligt, äta lite pepparkakor och vänta på att cirkusen skulle dra igång.
 Klappa lite på hästen som står på köksbordet.
Känna lite på mossan som står i köksfönstret.
Vrida lite på servetterna så att dom ligger exakt likadant. Och tänkt; Åh kommer dom inte snart?
Så helt plötsligt, bang bom, så kommer alla på samma gång. Inklusive tomten. Det blir full ös medvetslös. Alla trängs vid buffén, skrattar och pratar i mun på varandra. Jag gick och hämtade mer mat säkert fyra fem gånger och var så himla, himla nöjd med situationen.
När vi ätit mat i flera timmar och de yngre i sällskapet nästan gett upp hoppet om att någonsin få öppna julklappar begav sig hela cirkusen upp för trappan. Dom små sprang som galningar. Morfar lunkade upp med hjälp av någons hand. Nu var det dags att slita upp alla tjusigt och omsorgsfullt inslagna paket.
När det var klart, alla var mätta av allt gott som ätits och hur nöjda som helst med sina julklappar åkte TP traditionsenligt fram. Alla förundrades över hur mycket morfar kan, hur orättvist lätta barnfrågorna är och konstaterar minst fjorton gånger vilket evighetsspel det är. Precis så som julafton ska avslutas. God Jul på er!
photo: me
|
